Man får alltid samma frågor: Var ska du? Hos vem? Är du nervös? Svaret är alltid samma: Jag vet inte.

För jag vet inte var jag ska. Jag vet inte vem jag ska till. Jag vet inte om jag är nervös. Jag kan inte känna någonting för jag har inte insett att jag ska åka än.

 

Hela det här är sånt jag går och säger, men som jag egentligen inte vet om förrän jag ser det framför mig. Förrän jag har fått ord som beskriver en familj eller en plats. Men ändå längtar jag så sjukt mycket. Efter något som jag inte vet om. Det gör mig lite rädd, men jag antar att det ska vara så och någonstans vet jag att det blir så bra. Men nu tycker jag bannemig att det är dags snart. Så att jag får en reaktion av hur mitt kommande år kommer se ut. Känner på mig i magen att de ringer imorgon. Som alla andra dagar.